Här presenteras urbana samhällsgrupper som samurajer, köpmän och hantverkare, främst från Edo-perioden (1615–1868), genom över 400 föremål. Mycket som idag uppfattas som ”typiskt japanskt” i och utanför Japan formades under Edo-perioden.Genom konsthantverk ser vi glimtar av nöjesliv, religiösa föreställningar, teceremonier och Japans kontakter med omvärlden.
Under nästan 700 år styrdes Japan av samurajer. Samurajerna hade som enda samhällsklass rätten att bära två svärd – ett långt, katana, och ett kort, wakizashi. Det här var en del av strategin i att skapa ett våldsmonopol för de styrande samurajerna.
Av världskulturmuseernas samlings drygt 4 100 föremål från Japan är 1100 vapenrelaterade, däribland 800 tsubas (parerplåtar) alla med unika motiv som kunde vara rent dekorativ men oftast hade en skyddande och magisk, besvärjande kraft för bäraren. I utställningen kan du även se en komplett samurajrustning och självklart bekanta dig med de mytomspunna svärden.
Mellan ca 1639 och 1850-talet isolerade sig Japan från omvärlden, ett uttryck för regeringsmonopol på utrikeshandel. Synen på Japan som ett helt stängt land har däremot reviderats av nyare forskning.
Den främsta om än inte enda platsen för kontakt mellan västerlänningar och japaner före 1868 var den lilla konstgjorda ön Dejima utanför Nagasaki, där holländska Ostindiska kompaniet hade sin filial. I utställningen finns flera föremål som visar spår av kontakter med omvärlden, däribland den netsuke (bältesknapp) du ser här ovan som föreställer en västerländsk man med kläder typiska för 1700-talet.
