På bilden ser ni två japanska munkar, kallade komusō. De förekom främst under Edo-perioden (1603–1867) i Japan och kännetecknades av en halmhatt (tengai) som bars på huvudet. Hatten dolde deras ansikten för att förneka sina jag, ett typiskt tema inom Fuke, det zen-buddhistiska samfund som de tillhörde. Deras tro krävde att de levde kringflackande liv, ständigt på resa. Under Tokugawashogunatet var dock resande mellan landets olika provinser strängt reglerat…[läs mer här]…